Well, i never said i wanted you but of course i do

I november gjorde jag, anton och petra en liten resa till våran huvudstad för att se Avenged Sevenfold på fryshuset. Det är nog en av dom bästa sakerna jag har varit med om i livet, so far. Vi hade lite problem med att hitta till fryshuset dock, men det var bara för att vi var ganska så blinda, höhö. Till vandrarhemmet var det inte så svårt, med tanke på att vi aldrig varit i sthlm (jag och anton iaf) så det var ju ganska bra jobbat tycker jag. Vi flög ner och åkte tåg hem, ifall någon var nyfiken. Jag fick iallafall reda på att jag är djävulskt flygrädd och det kommer ta ett tag innan jag flyger igen kan jag säga, det var det mest obehagliga jag har varit med om! Tur att det bara tog lite mer än en timme.

Anton var glad på Kallax och såg fram emot att flyga. Och att se A7X då också, såklart.
Petra var också glad. Jag hade ont i magen och såg inte fram emot flygresan.
Och jag kan nog helt ärligt erkänna att det kommer dröja innan jag åker till sthlm igen, det var inget för mig faktiskt. Ja, om inte a7x kommer dit igen då såklart.
Jao, konserten då. När vi kom till fryshuset så var det sjukt mkt folk (otippat, eller inte) så vi försökte hitta en bra plats att stå på så vi skulle se ordentligt. Jovisst, bland alla giraffer när man själv är dvärg. Men vi hade iaf tur att få komma långt fram (nästan längst fram) då vakterna släppte in ett par folk mellan barriärerna eller vad det nu heter. Och vi hade turen att få stå där. Hela konserten var überbra, förutom giraffen som skymde våran sikt vissa gånger.
Tror den här bilden var från när dom spelade Seize the day.
Har flera bilder som kanske kommer upp i ett annat inlägg också och kanske nån filmsnutt från konserten. Nu däremot ska jag fortsätta spela musik och vänta på Tommy och Sofia som ska hämta upp mig och sen fara ut och äta middag med dom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0