Hah, försök läs den rubriken ordentligt.
Anyway, för ett tag sen fick jag höra att jag svär ganska mkt. Mitt svar: "det är nytt nu vet du". Nej, men allvarligt. Jag svär nog ganska mkt ändå. Och jag vet inte ens varför.
Jag kommer ihåg när jag och sofia var småa... En gång när vi båda svor så fick vi tugga peppar. Jag tror faktiskt att det hjälpte, för vi svor nog inte på ett bra tag. Inte så att mamma och pappa hörde iaf (hoppas jag). Från och med nu ska jag inte svära mera. Usch, det låter ju hemskt ändå. Nästan som en liten brist på ord i ordförrådet, hemska tanke. Men jag tror mer på att det är en ful ovana jag har.
Men åh, jag kan verkligen inte släppa det här nu alltså! Låt säga att man slår i knät i bordet, inte ropar jag ut: "Oj, vad ont det där gjorde!" Låter ju inte lika kraftigt som (den här svordommen räknas inte) "AJ SOM FAN!" eller hur?

Nej, nog "filosoferat" för min del, för den här natten iaf. Nu ska jag tacka jocke så hemskt mkt för att han orkar skicka betan åt mig på nytt. Sen slänga ut min dator om den inte pallar 5:an. Sen lägga mig under täcket och försvinna.

Det är nytt nu.