Alltså.
Alltså, det här känns inte bra. Det här är jag som öppnar mig lite.
Jag vill också ha det som dom flesta andra har.

På ren svenska: Jag vill också ha Någon.
Men jag vet inte om det är jag som är rädd, eller vad det är. För dom flesta gångerna har det vart helt fel människor. J, S och J igen. (sistnämnda J kanske inte räknas, men det var fan inte bra för mig, det inser jag själv. Lögnare)

Första J tycker jag om för mkt, alldeles för mkt. Vilket är rätt sjukt eftersom han nästan aldrig var helt snäll. Inte elak på det våldsamma sättet. Men blev sur på helt otroligt korkade saker. Tillexempel om jag inte var på msn efter skolan, osv. Sjukt, jag vet. Men jag tyckte ändå om honom. För mkt för mitt eget bästa inser jag nu.
Ändå kan jag komma på mig själv att sakna honom då och då.

Då kommer vi till den oooh så populära S. Även kallad Simba (töntigt, i know men vi kunde inte uttala hans namn).
Där var det dock han som tyckte om mig mer än vad jag tyckte om honom. Fråga mig inte varför jag ens var med den människan om jag ändå inte tyckte om honom, för det har jag inte något svar på. Där gick det fort. Lite för fort. Redan efter en vecka ville han åka med oss upp till hpda för att träffa mamma o pappa. Ehh, nä skulle inte tro det. Om inte ens J träffade mamma o pappa, så varför skulle S få det? Och redan efter en vecka tillochmed. Jag var den elaka personen i det här "förhållandet". Jag ville och orkade helt enkelt inte efter så kort tid efter J.

Mja, då har vi väl andra J då.
Ja, vad ska man säga?
Det är svårt bara att beskriva den här personen med ord.
Genomsnäll, jävligt go kille... Som hade/har flickvän. Om, OM jag hade vetat om det från början hade jag aldrig gått med på o träffa honom från första början. Fan vad blåögd jag var. Borde ju egentligen ha fattat det. Men det jag inte förstår, och kommer nog aldrig o förstå heller hur man kan träffa någon annan när man redan har en annan? Anyway, var jag som inte ville där heller. Även om han fortfarande vill.

Och nu till en patetisk grej - jag trodde det fanns någon för bara några månader sen.
För det verkade precis som om det var så. Och om det inte var så, varför ens lura i mig ngt?
Det är väl så att jag inte trodde att det kunde vara sant... Och nu har det skeppet seglat förbi enbart för att jag var för trög för att fatta. Jag hatar verkligen mig själv ibland.

Skjut mig.